Att varje dag fajtas med tvångssyndrom och Asperger och autism syndrom samt mitt fler handikapp. Är jobbit för mig. Jag kan inte förklara varför jag gör de här ritualerna men det känns inte rätt. Om jag gör så eller så är dörren extra mycket stängd. Problem med sänggånde och svårt att komma till ro. Rädd för aldrig vaka mer. Dödsångste.
Enda stället där jag kan koppla av tvångstankarna något är när jag tränar, rider, vara med hundar, djur m.m
Det gör att jag mår så bra att... jag kan skjuta bort tankarna när jag gör dom här sakerna.
Det är oklart vad som orsakar OCD.
För mig är det mycket allvarligare. Min vardag kretsar kring komplicerade rutiner och ritualer för att undvika de saker som jag är mest rädd för döden.
De första symptomen uppkom redan när jag var vuxen. Att tvätta händerna är ett vanligt tvångssyndrom.

Är 47 år gammal och lever med Aspergers syndrom, autism.

Nu berättar jag om den svåra kampen att få ett vanligt jobb.

Många blir rädda när de hör begreppet Asperger, autism säger jag.

Där brister min sociala förmåga säger jag.

Nu berättar jag om svårigheterna med att få jobb när man lever med Aspergers syndrom, autism.

Det är väldigt begränsat. Jag har inte samma förutsättningar som andra säger jag.

Många blir rädda när de hör begreppet Asperger, autism. De tänker att man är en socialt inkompetent idiot som inte kan något och inte förstår någonting.

Där brister min sociala förmåga.

Jag säger att jag har svårt för många av arbetsuppgifterna. Där brister min sociala förmåga.

Jag säger att jag aldrig vill hymla med min diagnos. I stället lägger jag korten på bordet och är helt öppen.

De har nonchalerat mig.

Jag menar att personer med Asperger, autism kan erbjuda företag andra kvaliteter som hög intelligens och välutvecklade perceptionssinnen. 

Hos personer med Asperger, autism kan du ofta hitta kompetenser som du inte kan hitta hos andra. Jag är väldigt duktig på att hitta detaljer som andra missar till exempel.

Nu har jag en viktig uppmaning till svenska arbetsgivare.

När jag har sökt jobb har hon kämpat för att lyfta fram diagnosens positiva egenskaper men upplever att hon inte har blivit lyssnad på.

De har bara nonchalerat mig när jag har försökt vända diagnosen till något positivt.

samt skriver om mitt liv på min blogg. Nu uppmanar jag svenska arbetsgivare att anställa personer med diagnosen då hon menar att det kommer gynna deras företag.

Alla personer med Asperger, autism fungerar inte likadant. Förstå att olikheter behövs för ett bra arbetsklimat. För att kunna utveckla ett företag krävs det olika kompetenser.

Förr i tiden när mobbningen var som värst ville jag vara någon annan - nån som var populär som alla gillade. Någon som folk såg upp till och tyckte var cool.

Någon alla ville hänga med som blev bjuden på fester och aldrig behövde känna sig ensam.
Som tyckte det var roligt att gå till skolan och aldrig hade en klump i magen. Som aldrig behövde oroa sig över dagen. Som alltid fick ett leende och ett hej i korridoren. Någon som alla pratade med.

Nu flera år efter när jag har perspektiv på tillvaron och kan se bakåt så är jag tacksam över att jag aldrig blev någon annan att jag fortfarande är den jag alltid vart. För det är den jag föddes till det är den jag skapats till det är den jag blivit trots all som skett.
Jag har mer förståelse för saker och ting, jag har ett samvete jag har ett hjärta och jag bryr mig om människor. Egenskaper jag anser är viktiga hos människan. Nu tror jag inte att alla populära människor saknar dessa egenskaper men dem coola dem som alla hejjade på som alltid fick vara med som alla gillade och såg upp till i min skola - dem saknar en hel del av dessa egenskaper.
Annars hade dem inte utsatt mig för det dem gjorde. Dem tyckte det var häftigt att ge sig på nån annan dem tyckte det var coolt att trycka ner en klasskamrat psykiskt! Grupptryck.

Jag säger inte att jag hade blivit sådan om jag hade vart med populär - men genom att utstå och tvingas genomlida alla dessa skolår med skit har jag lärt mig mitt egna värde jag har lärt mig vad medmänsklighet är och jag är stolt över all den kärlek jag ger folk i min närhet.
Jag är tacksam över att jag är Mia och jag vill för alltid vara som hon.

Jag vill med detta inlägget rikta ett enormt megastort tack till alla er fina följare! Till er som varje dag kikar in här och läser om vad jag tar mig för och som lämnar kommentar efter kommentar. Det är ni som gör att det är så roligt att fortsätta blogga. Den dagen ni slutar att läsa och lämna kommentarer kommer jag sluta blogga - inte innan dess. Jag får sådan fin respons och jag får sådant lyckorus i kroppen när jag läser era fina ord. Jag vet inte alltid vart jag skall ta vägen, sitter med Smålands bredaste leende från öra till öra. Ja, det är tur att jag har två öron för annars hade leendet gått runt hela skallen! Jag blir så glad för att ni finns för att ni tar er tid och läser mina inlägg och lämnar små ord och tankar till mig. Ni stöttar ni peppar och ni hjälper mig. Hjälper mig på resan till ett bättre självförtroende och självkänsla. Ni får mig att förstå att jag är värdefull och lika bra som alla andra. Jag önskar jag kunde ge er alla en fysisk kram då förstår ni hur tacksam jag är va? Hehe! Ni gör mina dagar varje dag ploppar det in nya kommentarer nya läsare och nya följare och det blir bara roligare och roligare att blogga och dela med mig till er. Eftersom jag märker hur mycket ni uppskattar det!

Depression och ångest är ju vanligt bland oss med OCD, asberger, autism och andra diganoser m.m Ni som lider av detta, har ni hittat någon/några mediciner som hjälper för detta?

48 - åring som fick diagnoser asberger, autism, OCD m.m för ca 5 år sedan.
Bor i Ljungby omnejd och söker nya vänner. Helst i Ljungby omnejd då det underlättar att kunna träffas.
Växjö, Värnamo, Jönköping, Halmstad funkar också.
Jag tycker om att rida, träna hundarna, vara med djur, promenader, naturen, vara kreativ, skapa m.m Inget på proffsnivå. Är gift sen år 09 och vi har två tonåriga barn. Ett av barnen har också diagnoser. Jag är sjukpensionär sedan början på 90 - talet.
Så jag har ändå ganska gott om tid för umgänge.
Vem är du? Vill du bli min vän?

En bild!

Nej bara för att man har en diagnos är man inte känslokall. Dra inte alla människor över samma kant är du snäll. Bara för att jag har Aspergers Syndrom och du också har det. Så är vi inte lika. Vi är lika olika som folk som kallas neurotypisk eller normal tills vidare. Folk som inte har någon diagnos på ett papper. Bara för att jag har Aspergers Syndrom så kom jag att tänka på att det finns folk som tror att en person med min diagnos skulle vara helt känslokall. Så är det inte för alla men för vissa kanske det är så. Jag har personligen inte mött någon som sagt så till mig men jag har läst att det finns folk som har fått det sagt om sig eftersom de har Aspergers Syndrom. Ta hand om eller alla i sommarsolen och var rädda om de personer du älskar mest av allt i hela världen!