Senaste inläggen

Av miaocd miaocd - Torsdag 28 feb 00:48

Jag heter Mia är född 1970? Nästan så man undrar vart alla åren tagit vägen.
Jag lever med min man långt in i skogen och våra älskade barnen, djuren i skogen. Jag är hemma om dagarna med sjukersättning, sjukpensionär heltid på grund av psykis ohälsa, dagarna dom går i alla fall. Sitter vid min lapptop, är ute och promenerar ute i naturen och handarbetar mycket. Stickar mest.
Min blogg handlar mycket om min vardag och mina tankar, diagnoser, ocd, psykisk ohälsa, mina intresse m.m
Om jag själv skulle få beskriva min blogg så är det som en gott och blandat påse. Här skriver jag om allt som intresserar mig inklusive mitt liv mina diagnoser har länge setts som någonting negativt och baktanken med min blogg är att spräcka hål på den myten. För mina diagnoser är verkligen ingenting farligt eller någonting fult eller att man är trög eller dum i huvudet.
Kort och gott en personlig blogg skriven av mig.
Mitt liv som innebär ett liv med Asberger, Autism och diagnoser Jag vill bryta fördomar och bidra till ökad kunskap. Jag vill vara med och skapa ett nytt samhällsideal där alla får synas och alla vågar vara sig själva och träda fram.
Syns men vad sker i mig egentligen?
Kvinnas kamp med vardagen med och OCD och Depression m.m
Är det något ni undra över så hör av er.
Mina sociala medie:
Istagram: miaocd
Välkommen in till mig!
 
 

ANNONS
Av miaocd miaocd - 24 december 2018 02:19

Vem är du?!

Att växa upp och alltid ta hänsyn till andra.
Att växa upp och alltid lyda order.
Att växa upp och alltid göra som gruppen.
Att växa upp och alltid förneka sig själv.
Att växa upp och alltid säga nej till dig själv.
Att växa upp och alltid förlåta alla andra.
Att växa upp och alltid låta andra köra över dig.
Att växa upp och alltid vara utestängd från beslut.
Att växa upp och alltid existera för andras skull.

Vad händer när människan måste leva så? Vad händer med tankarna och känslorna? Vad händer med dig när du måste kväva dig själv för att andras röster är viktigare än din egen?

Det är väldigt enkelt.
Du får inte lov att vara dig själv.
Du får inte lov att utveckla dina tankar.
Du får inte lov att känna.
Du får inte lov att gå din egen väg.
Du får inte lov att tycka som du vill.
Du får inte lov att göra något för dig själv.

Varför skriver jag allt detta? För att jag ofta stöter på människor som alltid levt för andra. Människor som inte fått bli dem de var ämnade att vara. Människor som aldrig fått göra som de själva vill. Människor som blivit nedtryckta till den grad att de slutat ifrågasätta.

Jag funderar ofta på det. Hur många människor som bara är ett skal. Hur många människor som skulle behöva explodera av ilska efter att har varit styrda dag ut och dag in av en vän? En pojkvän / flickvän? En fru / man? Ett samhälle? En folkgrupp? En mamma / pappa? En bror / syster?

Det är dags nu! att kräva din rätt till att existera på dina villkor! Det är dags nu att blomma och bli den du var menad att bli.

DET ÄR DAGS ATT DU BLIR DEN DU VILL VARA!

ANNONS
Av miaocd miaocd - 24 december 2018 01:56

Jul och nyårshelgen är en tuff tid om man mår dåligt. Nyårsdagen är den dagen på året då flest människor i Sverige tar sitt liv. Ge det finaste du kan ge. Prata med den du tror behöver det och var inte rädd för att fråga om självmordstankar det kostar inget och det kan rädda liv. Var extra uppmärksam om någon i din närhet går igenom till exempel en skilsmässa. Har ekonomiska problem eller inte är sig lik.

Det viktigaste är att du reagerar när du märker att någon inte mår bra. Tänk inte att någon annan ska göra det.
1. Fråga hur personen mår.
2. Visa att du bryr dig och vill lyssna.
3. Förmedla hopp och betona att det finns hjälp.
4. Håll kontakten och stäm av regelbundet.

 

Av miaocd miaocd - 24 december 2018 01:28

Vet en del om livet. Sorg och smärta. Ångest, depression, ensamhet ,tårar och självskadebeteende. Eftersom jag levt med det själv i många många år. Så vet jag.
Är en gift mamma på 48 år som älskar och lever på grund av vad Jesus gjorde för mig och som jag älskar över allt annat på jorden. Dom är det viktigaste i mitt liv familjen och anhöriga kommer alltid först.
Har själv gått igenom helvetet och prövningar så jag vet vad Jesus gör!
 

Av miaocd miaocd - 24 december 2018 00:45

Jag är en mamma och maka som är diagnoserad med ospecificerad personlighetsstörning med drag av emotionell instabilitet och ängslighet.
Jag har en del svårigheter att handskas med och här kan ni följa min resa till att bli fri från de flesta diagnosead diagnoser.
Det här är en plats för mig att ventilera skriva av mig och dela med mig. Därför kan det hända att det blir lite väl personligt i bland. Har vart sjuk pensionär i många år på grund av mina dagnoser och psykisk ohälsa. Jag är inte ett dugg glad över det här. Väldig mycke tråkiet är det här. Det är ingen dans och roser det här.
 

Av miaocd miaocd - 24 december 2018 00:17

Att gå vidare betyder inte att glömma.
Det betyder att acceptera det som hänt och att fortsätta leva.

Nej att gå vidare betyder absolut inte att man glömt vad som hänt, men man har lärt sig något av det och man accepterar att det hänt så man kan gå vidare med sitt liv.
För kan man inte acceptera att det hänt så ja då kommer man fortsätta älta det tills man går sönder inuti.

Jag vet att det är viktigt att få bearbeta saker man varit med om och ja alla har vi olika sätt att bearbeta saker på.
Jag vill gärna prata eller skriva om det och då är det lättare för mig att se på det ur en annan vinkel om jag fastnat i något som hänt. Men det är mitt sätt, hur gör du?

Av miaocd miaocd - 24 december 2018 00:05

Välkommen till Hoppning Dressyr mamma och ungdom!
Jag som sitter vid tangenterna heter Mia och ska skaffa egna hästar.
Hoppning Dressyr är stora passionen och bloggen handlar till stor del om träning och tävling men även om det vardagliga livet med hästar som hobby.
Ur min synvinkel.
Och om hästar och min hästiga tillvaro.

Finns på: mia.sverige@hotmai.com

Av miaocd miaocd - 23 december 2018 23:36

Man kan säga att psykisk ohälsa beror på många saker. En av sakerna som gjorde att jag mådde skit och hade ångest upp över öronen började väl någonstans efter att jag i högstadiet,  gymnasiet fick  riktiga depression. Jag mådde inte alls bra. Jag mådde så dåligt att jag pratade om döden och bara ville dö. Jag blev ensam och utanför.

Det slutade med att jag fick träffa kurator och psykolog. Det där var längesedan nu men aldrig bortglömt för mig. Jag minns det som om det vore i går. Det var en jobbig tid.

Efter det där så har det fortsatt för mig att vara jobbigt under hösten när det blir mörkare fortare och det är för få ljusa timmar på dygnet. Jag har mått så fruktansvärt dåligt att det känts som om jag velat göra slut på mitt liv.

Tankarna har snurrat och när det varit som värst. Den finns ju där hela tiden och skaver. När jag fick min psykiska ohälsa. Jag har försökt söka i min hjärna men inte riktigt fått något svar på den frågan.

Jag har försökt sova mycket utsätta mig för sådant som känts jobbigt och försökt att tänka bort saker och ting. Det har gjort så ont i både magen, hjärnan och kliat i kroppen på grund av ångest och oro.

 Den här psykiska ohälsan och mitt dåliga mående. Jag försöker kämpa, för att bli fri detta och må så bra jag bara kan.

Jag har försökt att ta tag i det jobbiga och har gjort en förändring. Jag har också försökt lägga mig för att sova i tid på kvällarna även om det inte har gått sådär jättebra.

Har försökt ta tag i det jobbiga. Man ska verkligen utsätta sig för det man tycker är jobbigt så att ångesten och det dåliga måendet lämnar kroppen. Sömnen är verkligen A och O den är livsviktig faktiskt. Sedan ska man göra något som får tankarna att försvinna när de väl kommer och stör. Jag försöker att inte tänka på mina jobbiga tankar men när de väl kommer så går det oftast inte att stänga av.

Jag har haft kontakt med en person på psykiatriska mottagningen för något år sedan där jag fick hjälp med ny medicin att ta mot ångesten.

Jag är också glad över att jag har en familj som verkligen finns där och bryr sig varje dag. Jag är rent ut sagt glad och lättad över alla fina anhöriga personer jag har runt omkring mig.

Jag vet ju inte egentligen vad psykisk ohälsa kommer i från eller hur man blir av med den på enklaste möjliga vis. Jag vet bara att jag inte orkar må så här dag efter dag och jämt. Jag försöker göra någonting åt det här och komma i från det en gång för alla. Den här hösten har ångesten och depressionen hållit i sig mycket längre tid än den gjort förut.

En sak säker. Jag ska inte tillbaka till den här jävla ångesten igen och det här jävla måendet. Det får finnas en gräns och ett slut snart en gång för alla och det hoppas jag.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se