Mitt namn är Mia ocd och jag är en mamma/fru på 47 år. Jag Iever dag med man, barn och djur. Vi bor i ett stort hus på landet. Jag är sjukpensionär sedan början på 90 talet. Men försöker hittar på något om dagarna och  plugga till något som kanske leder till jobb. Flerhandikapp: Asperger, Autism, ångste, deppresion, tvångsyndrow, panik m.m

Intressen är: djur, träna, promenader, jag rider, hundar, utförsåkning, längdskidåkning, fjällvandring, slädkörning, barmarkstränning, segling, åka på semester m.m

Känner mig så himla annorlunda mot andra som lever ett normalt liv mot mig! Varför säger jag! Har ej en fungerande hjärna som fungera normalt. Vill ej vara i livet nu för jag orkar inte leva mera med mina diganoser m.m Nu vet dom allt om mig och min familj m.m Känner att andra familjen igonera oss som annorluda som familj m.m

Att känna sig ensam har säkert alla gjort, inte för att man inte har någon eller för att man är själv,
Utan för att känslan av ensamhet infinner sig. Det spelar ingen roll om man står omringad av hundratals personer för det sitter inte på den fysiska fronten. Det handlar om ens känslor och om sin självkänsla, man vill ha bekräftelsen, man vill ha någon som bekräftar en på det sättet man vill bli bekräftad. Just när de känslorna infinner sig känner man sig såå liten, så liten... och hjälplös i en stor värld, större beskymmer och viktigare problem. Saker som är viktigare än en själv, och när man väl börjar se det ifrån ett större perspektiv inser man att det kanske egentligen inte är så farligt, inte just nu. Tills nästa gång man känner lika dant. För vi är faktiskt viktiga och det är okej att känna. Det är okej att känna sig ensam, det är okej att söka den dära extra uppmärksamheten eller bekräftelsen och det är okej att tvivla.
Att känna sig ensam, behöver varken betyder att man är själv, att det inte finns någon för er eller att att man känner så jämt, det är skillnad på att känna och på att vara. Gemensamt är att det är abstrakt, det går inte att ta på känslan precis som det inte går att ta på andra känslor, det finns där men det går inte att visa upp om åskådaren inte väljer att ha öppna ögon, att se det som inte visas eller höra det som inte sägs.

I bland känner man att det är nog.
I bland så vill ja bara få tillbaka min energi som bara har slukats i ett stort ända hål rak igenom mig. I bland undrar jag om ja har för mycket energitjuvar runt om mig.
Folk säger att dem älskar mig för den jag är men när jag säger saker som jag är van att säga så får jag det negativt tillbaka.
Hur ska jag kunna vara mig själv om jag inte får vara det rakt ut?
Kan inte folk ta mig som jag är då är det inte mig dem vill ha. ...
Det finns dem som försöker ge mig skit för hur läget är just nu. Men vet du vad? Det är inte jag som har skapat denna situationen! Det var inte jag som högg någon i ryggen!
Försöker sänka mig med ord men de biter inte då jag inte tar åt mig. Jag vet mer om mig själv än någon annan. Så ska det hackas på mig så kanske det ska gås på saker som är sant och inte saker folk tror att de vet något om!
Vill folk snacka så varsågoda!
Jag har ryggen fri! Nu gör jag vad jag vill när jag vill! Jag är en vuxen människa som enbart behöver anpassa mig efter dagens läge ingen annan!
Läget är som det är just nu och det går inte att ändra på. Hur mycket jag kanske ibland önskar att det blev annorlunda så är jag ändå glad för att det blev så här nu.
Men är det något jag har märkt av de senaste veckorna så är det just detta. Onda ting kommer inte ensamma!
Sak på sak på sak. Det är därför vissa saker har blivit som de blivit med. Det kommer ny saker hela tiden. En människa klarar bara av en viss del vi är inte odödliga vi är inte Hulken. Varken fysiskt eller psykiskt är vi något superhero!
Jag är så less på allt nu! Jag kommer backa från allt helt enkelt. Det är lättast så! Då behöver man inte bli ledsen besviken och dylikt!
Tänk på att den du litar på också litar på någon!
Tänk att det kan gå från underbar och perfekt till kaos på så kort tid.
Det gäller för mig att välja mina strider och tänka positivt. För vet du vad? För bara några veckor sedan var jag så sjukt jävla lycklig och dit ska jag nå igen. Fast med andra människor i mitt liv!

Att må dåligt men ändå kämpa.
Jag tror det är otroligt viktigt att tillåta sig själv att må dåligt i bland. Det är viktigt att våga släppa fram känslor oavsett om det handlar om ilska, sorg, rädsla, oro eller något annat som anses vara "negativa" känslor. Har man en dålig dag så tror jag det är viktigt att låta sig ha det också för ingen människa är perfekt med bara positiva dagar.
Men jag tror också det är viktigt att förstå att man är den enda som kan förändra sitt liv. Man måste alltså jobba aktivt för att saker ska bli bättre oavsett om det gäller att man är missnöjd med sitt jobb med sitt boende eller med sitt utseende. Det räcker inte med att bara sitta och önska att saker ska bli bättre.

Att vara öppen på sociala medier! Jag är en ganska säker person, samtidigt är jag på något sätt väldigt säker i mig själv konstigt nog.
Jag är inte den som viker mig för vad andra tycker, jag är inte den som tar åt mig särskilt mycket av vad andra tycker. Jag är en person som vågar säga vad jag tycker och tänker vilket förmodligen märkts på sättet jag skriver på och att jag faktiskt debatterar om starka ämnen där man kan få mycket skit.
Jag tycker inte direkt att det är jobbigt att öppna mig om saker jag känner, tänker eller har upplevt för jag släpper in folk väldigt lätt på det sättet. Ni som följer min blogg vet ju att jag är väldigt öppen med min psykiska ohälsa. Det är väldigt få ämnen jag har svårt att öppna mig om inför andra, för jag är nog många gånger som en öppen bok.
Men samtidigt under den där starka, säkra personen döljer sig en osäker och skör person. Jag är orolig för att inte räcka till, för att inte vara bra eller duktig på något. Jag är orolig för att bli ensam, jag är orolig för att saker ska gå åt helvete. Jag är orolig egentligen för det mesta i livet och ibland blir det en liten krock för mig. Jag brukar ju använda mig av ordet stark-skör för det är ju det jag är
Jag vet är att jag är väldigt bra på att öppna mig. Jag vet att jag är en stark person som vill inspirera andra och det ger mig så mycket att faktiskt vara så öppen som jag är. Många skulle nog finna det jobbigt att vara så öppen som jag är, men jag ser inte något negativt i det faktiskt. Jag får så mycket fina ord från människor som känner igen sig och jag får även mycket råd tillbaka. Jag lär känna mig själv och förstår mig själv bättre genom att uttrycka mig i text så för mig tror jag att det bara är positivt att vara så öppen som jag är.
Hur är du, är du en väldigt öppen person? Vad ser du för fördelar och nackdelar med att vara öppen?

OCD är en psykisk sjukdom som innebär att den drabbade. Jag lider av svåra och oroväckande tankar som leder till tvångsmässiga handlingar. Det flesta känner säkert igen sig i en del. Vem har inte upprepade gånger kollat spis, kaffekokare eller om dörrarna är låsta?