Jag mår inte bra.
Inte alls just nu.
Känns som jag bara dök rakt ned nu i ett djupt hål av tomhet.
Är ledsen.
Är nere....
Vill bara lägga mig i sängen och dra täcket över mig och stänga ute omvärlden ett tag.
Vill vara i fred.
Vill ha sällskap.
Jag känner att en panikångestattack kan vara på gång.
Försöker andas lugnt och djupt.
Andas lugnt.
Lugnt.
I morgon är det en ny dag.
Hur ska detta gå?
Jag ska rida i morgon kväll. Det jag älskar så mycket att göra.
Paniken kryper i hela kroppen min.
Jag vet ej hur jag ska lösa det här med mitt tvångssyndrom.
Jag berättar om att jag har panikångestattacker.
Hoppas den inte blir verklig bara.
Vila, lugn och ro ikväll.

För mig är det mycket allvarligare. Min vardag kretsar kring komplicerade rutiner och ritualer för att undvika de saker som jag är mest rädd för: döden, bränder och att hamna i fängelse m.m
Jag oroar mig också hela tiden för att oavsiktligt skada, ja till och med döda någon. I min kökslåda har jag fäst min kökskniv med häftmassa för att förhindra att den flyger upp och skadar någon som öppnar lådan m.m
De första symptomen uppkom redan när jag var vuxen. Att tvätta händerna är ett vanligt tvångssyndrom och jag får kämpa för att inte helt förstöra sina händer med all tvål och kokhett vatten.
Numera skållar jag händerna mer sällan, bara en gång om dagen ungefär.

Jag kan inte förklara varför jag gör de här ritualerna, men det känns rätt och bra. Om jag gör så eller så är dörren extra mycket stängd. Bara att fylla på min brukares vattenflaska kunde ta hur lång tid som helst. Jag var så rädd för att det skulle finnas något giftigt i flaskan eller i vattnet. Jag måste skölja ur flaskan massor av gånger och låta vattnet rinna så att det blev riktigt rent och kallt. Problem med sänggånde och svårt att komma till ro.Rädd för aldrig vaka mer.
Enda stället där jag kan koppla av tvångstankarna något är när jag tränar, rider, vara med hundar, djur m.m
Det gör att jag mår så bra att jag kan skjuta bort tankarna när jag är gör dom här sakerna. Jag gör dom här sakerna varje nästan varje dag, utom de dagar då jag inte orkar något alls.
Det är oklart vad som orsakar OCD.

Jag vet att en del folk inte uppskattar att jag bloggar men jag skiter i det. Halva gruppen läser kanske för de är lite intresserade om vad som händer i mitt liv och den andra halvan för att ha något nytt att prata om. Vet ni?
Jag skriver öppet. Det menas med att det jag skriver här kan alla läsa eller hur? Inget hemligt vill säga.

Ångest och smärta får man dölja med ett leede i bland. Att leva deppression och har flerhandikapp m.m Det är inte lätt. Tror mig. Att varje dag fatjas med tvångssyndrow ocd och asperger ast autism syndrow samt mina flerhandikapp.

Att varje dag fajtas med tvångssyndrom och Asperger och autism syndrom samt mitt fler handikapp. Är jobbit för mig. Jag kan inte förklara varför jag gör de här ritualerna, men det känns inte rätt. Om jag gör så eller så är dörren extra mycket stängd. Bara att fylla på min brukares vattenflaska kunde ta hur lång tid som helst. Jag var så rädd för att det skulle finnas något giftigt i flaskan eller i vattnet. Jag måste skölja ur flaskan massor av gånger och låta vattnet rinna s...å att det blev riktigt rent och kallt. Problem med sänggånde och svårt att komma till ro.Rädd för aldrig vaka mer. Dödsångste.
Enda stället där jag kan koppla av tvångstankarna något är när jag tränar, rider, vara med hundar, djur m.m
Det gör att jag mår så bra att jag kan skjuta bort tankarna när jag är gör dom här sakerna. Jag gör dom här sakerna varje nästan varje dag, utom de dagar då jag inte orkar något alls.
Det är oklart vad som orsakar OCD.
För mig är det mycket allvarligare. Min vardag kretsar kring komplicerade rutiner och ritualer för att undvika de saker som jag är mest rädd för: döden, bränder och att hamna i fängelse m.m
Jag oroar mig också hela tiden för att oavsiktligt skada, ja till och med döda någon. I min kökslåda har jag fäst min kökskniv med häftmassa för att förhindra att den flyger upp och skadar någon som öppnar lådan m.m
De första symptomen uppkom redan när jag var vuxen. Att tvätta händerna är ett vanligt tvångssyndrom och jag får kämpa för att inte helt förstöra sina händer med all tvål och kokhett vatten.
Numera skållar jag händerna mer sällan, bara en gång om dagen ungefär.

En mamma / fru med autism och så unik.
Jag är rädd att inte räcka till.
Jag är ledsen för att jag inte alltid kan.
Jag rår inte för att jag inte förstår.
Jag försöker att göra, vara, säga som man ska....
Men det funkar inte alltid.
Vågar du hänga på?

Deprimerad och känner mig väldigt ensam, samtidigt som jag har utvecklat en social ocd. Vill gärna skriva med nån som är i en liknande situation för att känna mig förstådd och att vi kan peppa varandra. Den enda som kan hjälpa mig är det väl hästarna på klubben. Ingen som kan förstår mig. Det blir hela tiden missförstårelse. Jag kan inte hjälpa att jag har flerhandikapp. Fungera inte som alla andra människor i bland. Behöver tid på mig. Hoppas att ni förstår mig.
Jag är ledsen för att jag inte alltid kan.
Jag rår inte för att jag inte förstår.
Jag försöker att göra, vara, säga som man ska.
Men det funkar inte alltid.