Mina älskade barn!
Mamma älskar er så sjukt mycket till månen och tillbaka. Jag bara önskade att ni var här hos mig och det hade verkligen betytt så mycket för mej. Det känns så tomt utan er här på dagarna, mornarna, kvällarna och tills det ät sängdags för er. Utan er så känns allting så ensamt och ledsamt. Jag kan inte tänka på något annat än bara er just nu. Fast det är andra saker jag måste tänka på också och det är på mig själv och framtiden som står på spel.

Mamma älskar er mina underbara älskade barn till månen och tillbaka!
Jag är så tacksam att jag har er i mitt liv och ni är det bästa som har hänt mig och i år blir ni hela 18 år och 16 år i sommar. Mamma älskar er.

Jag kan göra något om jag vill sitter ju inte fast och mitt liv ligger inte i någon annans händer men ändå. I bland känns det så.
Vad har jag gjort med mitt liv.
Jag har två fina tonåriga barn som jag är glad att ha men mer då?
Jag mår inte bra. Jag känner mig ledsen men som oftast är vanligt så vet jag inte riktigt varför.
Kanske det även denna gången beror på alla tankar jag har.
Kan vara så.

Jag vet att det inte är bra att tänka för mycket i alla fall inte när jag tänker på sånt som tar av mina krafter men bland går det som inte att låta bli.
När dom jobbiga tankarna kommer det är oftast då också som ångesten gör sig påmind det behöver inte vara så men ofta.
Blir bara så ledsen på en del människor som öser ur sig grejer fast dom inte vet och det är heller ingen mening att försöka förklara för dom för dom skulle i alla fall inte förstå.
Men varför ska man bli till rättavisad?
Det är mina ord och mina tankar kan det inte bara få vara så?
Säkert gör dom det för dom menar väl och jag reagerar för att jag inte mår bra.
Säkert är det så.
Jag vet att vi alla kommer att dö det har liksom gått in i mig också men varför kan jag inte bara få ha mina tankar låt mig ha min ångest och låt mig må dåligt.
Vi är alla olika och så här är jag.

Jag mår inte bra. Jag är rädd och det är rädslan som gör att jag inte mår bra.
Ja jag blir rädd för den djävulska sjukdomen cancer.
Jag är ingen ungdom längre jag vet det. Det är klart när vi blir äldre då kommer krämpor och sjukdomar lättare.
Usch. Nej jag vet inte vad jag ska säga. Finns inga ord. Ville bara skriva något men vet inte.
Usch jag mår verkligen inte bra. ...
Jag är rädd för hur livet är och vad det gör emot oss.
Min mamma dog i magcancer i Mars år 2003. Mina barn är födda 00 och 02. Jag är verkligen glad att min mamma fick träffa dom sina barnbarn.

Jag vill gärna komma kontakt med dom som jag har OCD. Byta några ord och lära känn vrandra.

Att varje dag fajtas med tvångssyndrom och Asperger syndrom samt flerhandikapp som jag har.

Bloggen om att leva med OCD. Välkommen hit vetja.