Alla inlägg under maj 2018
Att vara mobbad och utanför! Jag har börjat tänka en del på min barndom. Jag var ett ganska ensamt barn och umgicks väldigt sällan med någon. Jag gillade på något sätt att leka i min ensamhet men jag tror också att det faktiskt blev lite av en försvarsmekanism för min del då jag faktiskt var så mycket ensam. I skolan hade jag inte särskilt många vänner. Jag var mobbad i låg och mellanstadiet och högstadiet men var ändå utstött på något vis. När kompisar väl kom hem till mig var det ofta för att jag hade så mycket leksaker och ett rum. I ? :an blev jag dock mobbad på riktigt. De få vänner jag hade vände sig emot mig och jag stod helt ensam. Hela skolan vände sig emot mig och det tog extremt hårt på mig. Gymnasiet blev dock lite både och. Dock kan jag märka utanförskapet även där. Exempelvis blev jag aldrig bjuden på klassfester. Det var flera sådana incidenter under min skoltid som faktiskt gör väldigt ont att tänka på. I bland funderar jag på hur mitt liv sett ut om jag inte blivit utfryst och mobbad och jag kan i bland sakna att umgås med människor där jag bor. I bland saknar jag den där gemenskapen som många av de jag gick i skolan med verkar ha. Mobbning och utfrysning kan påverka en så mycket och jag har fortfarande svårt med tillit till människor efter allt jag upplevt. Än i dag kan jag ställa mig frågan. varför jag? Trots att jag vet att jag bara blev ett slumpmässigt offer. Mobbning och ensamhet kan förstöra människor men jag har bestämt mig för att låta mig lagas!
Säga saker som: "Du är ju alltid ledsen!", "Du är så känslig!" eller "Lägg av med att gråta nu!" - Det är att skuldbelägga någon som mår dåligt. Ingen väljer att må dåligt och att då kommentera sådana saker gör oftast det hela bara värre. Den som mår dåligt känner sig då bara till besvär och det tynger ned en ytterligare.
Bli sur när någon visar sina känslor. - Att bli sur på någon som mår dåligt och kanske försöker öppna sig med sina känslor är också en typ av skuldbeläggning. Att bli sur för att någon mår dåligt löser ingenting och det bygger bara på personens dåliga mående ännu mer.
Säga saker som: "Ryck upp dig nu!". Om personen hade orkat så är jag ganska säker på att personen hade "ryckt upp sig" och inte mått dåligt, men nu ser det inte ut så. Personen mår dåligt och då är det inte bara att rycka upp sig. Människor är inga robotar där allt blir bra på en sekund. Ibland måste man få tid på sig att gråta ut och må dåligt en stund för att kunna må bättre.
Att leva med psykisk ohälsa är som att leva i en enorm bergochdalbana, vissa stunder går det väldigt fort ner och andra väldigt fort upp. Ena dagen kan jag känna mig som en enormt stor fågel i en mycket trång bur som varje dag vill väckla ut mina vingar och flyga ut. Andra dagen kan det kännas som att jag har massa kedjor på min kropp och jag kommer inte loss från mig själv. Tredje dagen kan jag känna mig lika skör och sårbar som ett nyfött barn som är i behov av andras hjälp. Oavsett dag så finns alltid rädslan i mitt liv att tappa fotfästet helt och bara famla runt i ett tjockt mörker utan ljus att hitta ut. När vissa människor ser på mig så ser dom en lat, okunnig och självisk person men så är inte fallet för egentligen är jag bara livstrött, oerfaren om att stå stadigt och en person som gör allt för att överleva.
Vi med psykisk ohälsa väljer inte att ha det själva, vi vaknar inte upp en dag och bara börjar må dåligt utav anledning som vissa verkar tro. Att ständigt få höra att det är bara att rycka upp sig eller var positiv så går det över är ren lögn. Jag kan bara prata från mitt eget liv och känslor men jag har testat så mycket för att komma upp men fortfarande står jag kvar på trappsteg ett och kämpar förtvivlat för att bara få komma till trappsteg två. Jag har haft psykisk ohälsa i många år och har stängt många ute av ren rädsla och jag kan inte räkna hur många som har tagit avstånd när jag behövt dom som mest. Dom som inte har haft psykisk ohälsa någon gång kan inte relatera till hur vi mår. Dom kan inte förstå hur man ena dagen kan trampa i djupaste leran och andra dagen vara glad. Jag minns inte hur många gånger jag kan skrikit efter hjälp men ingen hör eller ser och jag har bara fått sätta på mig den glada masken igen. Det börjar kännas pinsamt att man gång på gång försöker komma någonstans men man springer alltid in i samma vägg igen. Enda gången jag inte känner mig helt fastlåst och glad är när jag släpper tankarna och pressen och stressen man får från alla möjliga håll. Pressen att vara på ett speciellt sätt, att vara alla till lags eller stressen att man måste komma någonstans i livet och orka mer än vad man egenligen gör. Ångesten över framtidens mående ligger som ett tungt regnmoln över mig och jag funderar ofta på hur jag ska komma ifrån det och få fortsätta gå i solsken.
Med denna text vill jag först säga att du är inte ensam, det finns så många som lider av psykisk ohälsa och behöver hjälp men ingen ser.
Jag tycker att psykisk ohälsa måste tas mer på allvar för det är en kamp att leva med det varje dag.
Läsarna/följarna är aktiva och deltar och det uppskattas så då fortsätter jag tills jag känner att det är stopp. Sen efter kommer inläggen lite som dom vill. I med att jag har sån spridd blogg så skriver jag ju om allt. Allt mellan himmel och jord. Jag är öppen och delar med mig av min glädje, vardag, privata, träning, fotografering med mera.
Skriver några rader här i min blogg. Jag heter Mia och driver bloggen http://miaocd.bloggplatsen.se/ och https://nouw.com/miaocd där skriver jag om lite allt möjligt. Allt från storytime, psykisk ohälsa, vardagen och min stora hobby som är hundar och hästa som jag tävla i. Vore roligt om ni ville kika in hos mig. Finns även under namnet @miaocd på instagram om ni är sugna på att följa mig.
Ja livet är helt fantastiskt men också inte lätt. Alla måsten alla livs pyssel, pengar och relationer.
Jag önskar så att jag hade ett jobb genom hundar och hästar m.m. Och om inte. Och man fick önska mer att jag hade jobbat innan jag blev sjukpensonär.
Jag är inte bitter och jag är glad för allt jag har i mitt liv men jag är lite bitter över pengar sitvationen. Jag vill ju gärna köpa hästar men vet inte om lånen skulle godkänna en inkomst. Skit! Mina drömmar är att har hästar på gården.
Min stora dröm är att har hästar på vår gård. Ni får gärna höra av er.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
5 | 6 | ||||
7 |
8 | 9 |
10 | 11 | 12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 | 17 | 18 |
19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
|||
28 |
29 | 30 | 31 | ||||||
|