Att leva med psykisk ohälsa är som att leva i en enorm bergochdalbana, vissa stunder går det väldigt fort ner och andra väldigt fort upp. Ena dagen kan jag känna mig som en enormt stor fågel i en mycket trång bur som varje dag vill väckla ut mina vingar och flyga ut. Andra dagen kan det kännas som att jag har massa kedjor på min kropp och jag kommer inte loss från mig själv. Tredje dagen kan jag känna mig lika skör och sårbar som ett nyfött barn som är i behov av andras hjälp. Oavsett dag så finns alltid rädslan i mitt liv att tappa fotfästet helt och bara famla runt i ett tjockt mörker utan ljus att hitta ut. När vissa människor ser på mig så ser dom en lat, okunnig och självisk person men så är inte fallet för egentligen är jag bara livstrött, oerfaren om att stå stadigt och en person som gör allt för att överleva.
Vi med psykisk ohälsa väljer inte att ha det själva, vi vaknar inte upp en dag och bara börjar må dåligt utav anledning som vissa verkar tro. Att ständigt få höra att det är bara att rycka upp sig eller var positiv så går det över är ren lögn. Jag kan bara prata från mitt eget liv och känslor men jag har testat så mycket för att komma upp men fortfarande står jag kvar på trappsteg ett och kämpar förtvivlat för att bara få komma till trappsteg två. Jag har haft psykisk ohälsa i många år och har stängt många ute av ren rädsla och jag kan inte räkna hur många som har tagit avstånd när jag behövt dom som mest. Dom som inte har haft psykisk ohälsa någon gång kan inte relatera till hur vi mår. Dom kan inte förstå hur man ena dagen kan trampa i djupaste leran och andra dagen vara glad. Jag minns inte hur många gånger jag kan skrikit efter hjälp men ingen hör eller ser och jag har bara fått sätta på mig den glada masken igen. Det börjar kännas pinsamt att man gång på gång försöker komma någonstans men man springer alltid in i samma vägg igen. Enda gången jag inte känner mig helt fastlåst och glad är när jag släpper tankarna och pressen och stressen man får från alla möjliga håll. Pressen att vara på ett speciellt sätt, att vara alla till lags eller stressen att man måste komma någonstans i livet och orka mer än vad man egenligen gör. Ångesten över framtidens mående ligger som ett tungt regnmoln över mig och jag funderar ofta på hur jag ska komma ifrån det och få fortsätta gå i solsken.

Med denna text vill jag först säga att du är inte ensam, det finns så många som lider av psykisk ohälsa och behöver hjälp men ingen ser.
Jag tycker att psykisk ohälsa måste tas mer på allvar för det är en kamp att leva med det varje dag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vill inte lämna efter mig en sport som bara är för rika” Hur är det att vara världsetta och bära armbindeln med nummer ett?– Jag känner mig inte som den bäste. Jag kanske har en siffra på min arm när jag går in på arenan, men jag kä...

Det har rullat in lite nya läsare så tänkte att jag kör en lista med ”3 saker ni inte visste om mig” så får ni chansen att lära känna mig lite bättre. Vi kör igång direkt! ��Jag är en känslomänniska - ...

Jag tänker ofta på min mamma och pappa!I bland kommer alla känslorna över mig och när jag tänker på att jag aldrig mer kan ringa eller besöka er eller ger en kram så kommer alla känslorna över mig.Jag blir alltid så himla ledsen när jag tänker på det...

Jag har rätt mycket som gör mig glad när jag tänker efter. Mycket som jag delar med mig av min energi det som är värt att dela med sig av. Det som gör mig glad är:- Min familj. - Mina djur. - Min minsta lillebror. - Bloggen och Istagram. Detta är...

Jag bor i Småland. Har polarhundar på olika nivårer, olika åldrar som jag kör / träna / tävla drag med. Väldigt sociala och trevliga hundar att umgås med och köra med. Bruka tävla i drag. Vi är med i Svenska draghundsport.se Tävla mest i barmark. Kör...