Ångest och smärta får man dölja med ett leede i bland. Att leva deppression och har flerhandikapp m.m Det är inte lätt. Tror mig. Att varje dag fatjas med tvångssyndrow ocd och asperger ast autism syndrow samt mina flerhandikapp.

Att varje dag fajtas med tvångssyndrom och Asperger och autism syndrom samt mitt fler handikapp. Är jobbit för mig. Jag kan inte förklara varför jag gör de här ritualerna, men det känns inte rätt. Om jag gör så eller så är dörren extra mycket stängd. Bara att fylla på min brukares vattenflaska kunde ta hur lång tid som helst. Jag var så rädd för att det skulle finnas något giftigt i flaskan eller i vattnet. Jag måste skölja ur flaskan massor av gånger och låta vattnet rinna s...å att det blev riktigt rent och kallt. Problem med sänggånde och svårt att komma till ro.Rädd för aldrig vaka mer. Dödsångste.
Enda stället där jag kan koppla av tvångstankarna något är när jag tränar, rider, vara med hundar, djur m.m
Det gör att jag mår så bra att jag kan skjuta bort tankarna när jag är gör dom här sakerna. Jag gör dom här sakerna varje nästan varje dag, utom de dagar då jag inte orkar något alls.
Det är oklart vad som orsakar OCD.
För mig är det mycket allvarligare. Min vardag kretsar kring komplicerade rutiner och ritualer för att undvika de saker som jag är mest rädd för: döden, bränder och att hamna i fängelse m.m
Jag oroar mig också hela tiden för att oavsiktligt skada, ja till och med döda någon. I min kökslåda har jag fäst min kökskniv med häftmassa för att förhindra att den flyger upp och skadar någon som öppnar lådan m.m
De första symptomen uppkom redan när jag var vuxen. Att tvätta händerna är ett vanligt tvångssyndrom och jag får kämpa för att inte helt förstöra sina händer med all tvål och kokhett vatten.
Numera skållar jag händerna mer sällan, bara en gång om dagen ungefär.

En mamma / fru med autism och så unik.
Jag är rädd att inte räcka till.
Jag är ledsen för att jag inte alltid kan.
Jag rår inte för att jag inte förstår.
Jag försöker att göra, vara, säga som man ska....
Men det funkar inte alltid.
Vågar du hänga på?

Deprimerad och känner mig väldigt ensam, samtidigt som jag har utvecklat en social ocd. Vill gärna skriva med nån som är i en liknande situation för att känna mig förstådd och att vi kan peppa varandra. Den enda som kan hjälpa mig är det väl hästarna på klubben. Ingen som kan förstår mig. Det blir hela tiden missförstårelse. Jag kan inte hjälpa att jag har flerhandikapp. Fungera inte som alla andra människor i bland. Behöver tid på mig. Hoppas att ni förstår mig.
Jag är ledsen för att jag inte alltid kan.
Jag rår inte för att jag inte förstår.
Jag försöker att göra, vara, säga som man ska.
Men det funkar inte alltid.

Mina älskade barn!
Mamma älskar er så sjukt mycket till månen och tillbaka. Jag bara önskade att ni var här hos mig och det hade verkligen betytt så mycket för mej. Det känns så tomt utan er här på dagarna, mornarna, kvällarna och tills det ät sängdags för er. Utan er så känns allting så ensamt och ledsamt. Jag kan inte tänka på något annat än bara er just nu. Fast det är andra saker jag måste tänka på också och det är på mig själv och framtiden som står på spel.

Mamma älskar er mina underbara älskade barn till månen och tillbaka!
Jag är så tacksam att jag har er i mitt liv och ni är det bästa som har hänt mig och i år blir ni hela 18 år och 16 år i sommar. Mamma älskar er.

Jag kan göra något om jag vill sitter ju inte fast och mitt liv ligger inte i någon annans händer men ändå. I bland känns det så.
Vad har jag gjort med mitt liv.
Jag har två fina tonåriga barn som jag är glad att ha men mer då?
Jag mår inte bra. Jag känner mig ledsen men som oftast är vanligt så vet jag inte riktigt varför.
Kanske det även denna gången beror på alla tankar jag har.
Kan vara så.

Jag vet att det inte är bra att tänka för mycket i alla fall inte när jag tänker på sånt som tar av mina krafter men bland går det som inte att låta bli.
När dom jobbiga tankarna kommer det är oftast då också som ångesten gör sig påmind det behöver inte vara så men ofta.
Blir bara så ledsen på en del människor som öser ur sig grejer fast dom inte vet och det är heller ingen mening att försöka förklara för dom för dom skulle i alla fall inte förstå.
Men varför ska man bli till rättavisad?
Det är mina ord och mina tankar kan det inte bara få vara så?
Säkert gör dom det för dom menar väl och jag reagerar för att jag inte mår bra.
Säkert är det så.
Jag vet att vi alla kommer att dö det har liksom gått in i mig också men varför kan jag inte bara få ha mina tankar låt mig ha min ångest och låt mig må dåligt.
Vi är alla olika och så här är jag.