Kärlek svämmar över. Finns det plats för mer?

Nu när våren och värmen börjar komma så sakteliga så märker man att överallt börjar det att blomstra massa bloggkärlek och framförallt hela instagram svämmar över av kärlek bland influencers! Jag gillar! Mer kärlek och stöttning till varandra tjejer!

Låt oss köra lite bloggkärlek igen! Vem vill haka på? Låt oss uppmärksamma varandra på bloggaa! Vem vill inte ha lite nya läsare som trillar in?

Så här gör ni för att vara med i mitt kärlekståg:
♥  Dela bilden på din blogg och länka till mig.
♥ Skriv här i kommentarsfältet att det är gjort.
♥ Så lägger jag upp en lista med alla deltagarna som anmält sig här på min blogg.
♥ Så publicerar vi allihopa listan (med länkningar) tillsammans med bilden. 

Håll huvudet högt det är en hel värld utanför som passerar. Förlora aldrig dig själv kom ihåg det, du är unik och inte som någon annan. Livet kastar dig in i det okända och det kan kännas som att du är ensam men det är du inte. Det här är ord alla behöver höra. Det kommer kärlek, smärta, hopp och rädsla. Bry dig inte om ifall någon pratar illa om dig, de är bara  rädda och osäkra på sig själva! Ändra dig inte får någon annan även om du blir lovad stjärnorna på himlen. Jag har själv varit där och du kommer lik som jag ta dig igenom det. Var stark och ge aldrig upp.

God eftermiddag!

Jag har sovit gott i natt. Idag är det lungt. Mannen fortsätter i trädgården som han bruka göra när han är ledig. Han bruka tycka det är roligt med det.

Eftersom det mest ska regna i helgen. Så blir det att sitta inne vid datan och tv ev sticka m.m

KRISTI HIMMELSFÄRDS DAG DEN 10 MAJ ÅR 2018!

Jag och min kära make var och fiska i en sjön som heter Gässsjön. Vi bruka vara ett gärng som bruka fiska varje röd dag kristi hemmels färd dag varje år och vi bruka grilla och umgås med varandra. Det började kl 10.00 och två - tre timmar framåt med grillning. Det är ju en metar tävling som vi har varje år och det är trevlig och roligt för alla åldra. Jag och min kära make fick ju några fiska alla fall. Det var en som fick en stå abboren.. Jag vill har hjälp hur man lägger upp bilder på min bloggg / nouw..

Mina älskade barn ni är ljuset i mitt liv och jag älskar er mer än något annat och ni finns alltid i mina tankar.

Jag mår bra av att vara öppen md min psykiska ohälsa då förstår jag lite bättre. Det hjälper mig att förstår mig lite bättre.

Att leva med psykisk ohälsa är som att leva i en enorm bergochdalbana, vissa stunder går det väldigt fort ner och andra väldigt fort upp. Ena dagen kan jag känna mig som en enormt stor fågel i en mycket trång bur som varje dag vill väckla ut mina vingar och flyga ut. Andra dagen kan det kännas som att jag har massa kedjor på min kropp och jag kommer inte loss från mig själv. Tredje dagen kan jag känna mig lika skör och sårbar som ett nyfött barn som är i behov av andras hjälp. Oavsett dag så finns alltid rädslan i mitt liv att tappa fotfästet helt och bara famla runt i ett tjockt mörker utan ljus att hitta ut. När vissa människor ser på mig så ser dom en lat, okunnig och självisk person men så är inte fallet för egentligen är jag bara livstrött, oerfaren om att stå stadigt och en person som gör allt för att överleva. Vi med psykisk ohälsa väljer inte att ha det själva, vi vaknar inte upp en dag och bara börjar må dåligt utav anledning som vissa verkar tro. Att ständigt få höra att det är bara att rycka upp sig eller var positiv så går det över är ren lögn. Jag kan bara prata från mitt eget liv och känslor men jag har testat så mycket för att komma upp men fortfarande står jag kvar på trappsteg ett och kämpar förtvivlat för att bara få komma till trappsteg två. Jag har haft psykisk ohälsa i många år och har stängt många ute av ren rädsla och jag kan inte räkna hur många som har tagit avstånd när jag behövt dom som mest. Dom som inte har haft psykisk ohälsa någon gång kan inte relatera till hur vi mår. Dom kan inte förstå hur man ena dagen kan trampa i djupaste leran och andra dagen vara glad. Jag minns inte hur många gånger jag kan skrikit efter hjälp men ingen hör eller ser och jag har bara fått sätta på mig den glada masken igen. Det börjar kännas pinsamt att man gång på gång försöker komma någonstans men man springer alltid in i samma vägg igen. Enda gången jag inte känner mig helt fastlåst och glad är när jag släpper tankarna och pressen och stressen man får från alla möjliga håll. Pressen att vara på ett speciellt sätt, att vara alla till lags eller stressen att man måste komma någonstans i livet och orka mer än vad man egentligen gör. Ångesten över framtidens mående ligger som ett tungt regnmoln över mig och jag funderar ofta på hur jag ska komma ifrån det och få fortsätta gå i solsken. Med denna text vill jag först säga att du är inte ensam, det finns så många som lider av psykisk ohälsa och behöver hjälp men ingen ser. Jag tycker att psykisk ohälsa måste tas mer på allvar för det är en kamp att leva med det varje dag.