Jag vill lyfta upp olikheter och min tror är att vi alla är unika och olika på alla sätt. Vi är bra som vi är på alla sätt.

Jag känner mig trygg för jag vet att jag är bra som jag är. I allt finns det två eller flera sidor som vi människor kan fokusera på, positivt och negativt. Visst kan jag välja att deppa över mitt liv eller så väljer jag att fokusera på att jag är unik och bra som mig. Vad tror du att jag väljer?

Acceptans över att jag har mina diagnoser. Vad gör det? Jag är inte sjuk. Har bara mina diagnoser. Mina diagnoser kommer jag alltid att ha. Det bara är så. Jag har acceptera sån som jag är och älska mig som jag är.

Jag vill lyfta upp olikheter och min tro är att vi alla föds unika av någon anledning. Så varför kan vi inte acceptera varandra mer än vi gör i dag? Är du tacksam över din/dina diagnoser och föredrar du/ni positiva eller negativa stunder? Vad gör dig speciell?

Att leva med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

Vet du någon som nyligen fått en diagnos någon som behöver läsa på känner någon med en diagnos eller bara själv vill lära dig mer i ämnet?

Jag är inte sjuk. Jag har diganoser.

Jag gör en djupdykning i mitt eget liv med allt från att jag föddes till nutid. Jag berätta för dig om allt som rör min diagnos hur det var att få diagnosen hur jag var som barn hur min skoltid var och så vidare. Jag har gjort en djupdykning inom mig själv och fått reda på saker jag inte ens trodde var möjligt vad gäller mig själv.

Hur är det egentligen att leva med diagnoser?
Är det verkligen så som du har trott?

På sin resa genom livet genom att berätta öppet om diagnoser. Syn på hur det är att leva med diagnoser. Hon visar att man kan leva ett värdigt liv även om man har en diagnos.
Du får goda tips och råd en inblick i hennes liv samt mycket mer. Hon har en diagnoser hon fick efter en utredning. I dag är hon stolt över sin diagnos och berättar gärna för folk om det behövs.

Det finns dom som inte begriper på mig. Dom förstår mig inte helt enkelt. Kan dom inte begripa dom här idioterna att jag är född sån som jag är och det är medfödd. Då får dom människorna acceptera och restpektera detta då. Hur svårt kan det vara engetligen att fatta det hörre ni. Jag kommer inte att ger mig i första taget. Jag är jävlig envis. Ingen ska jävlas med mig då får ni dubbel så mycke tillbaka det säger jag. Ni ska bara försvinna från mig. Jag vill inte har med er att göra fatta ni. Kan ni inte förstår hur jag känner det när man har diagnoser AST - Autismspektrumtillstånd. Ni kanske inte har några känslor alls eller men jag har det i alla fall.

Fortsättning följer var så säkert på det.

Hur ska man förklara för människor som vägrar förstå vad psykisk ohälsa gör med oss. Så trött på att behöva försvara mig hela tiden och få höra att jag ska sluta gnälla.
Vad gör ni när människor håller på så här?
Blir för det mesta förbannad och ber människor fara och flyga.

Jag har på Facebook i skrivande stund ? Vänner. Eller som jag egentligen lärt mej vänner.
Du ser skillnaden va? Vänner -vänner.

Jag har varit online sedan 2015 och haft de flesta barnsjukdomarna genom åren. Och jag har insett att på facebook är inte vännerna detsamma som vänner utanför sociala medier.
Det i sej lämnar lite att fundera över hur sociala de sociala medierna egentligen gör folk.

Titta in på din Facebook. Hur många vänner har du där enligt Facebook?
Ställ dej sedan frågan hur många av dessa vänner är verkligen dina vänner?

Jag såg för en stund sedan ett skrämmande exempel. Vad trevligt att vännerna inte är längre bort än så om man skulle behöva en vän

eller?

Jag kunde inte riktigt vara tyst oftast kan jag inte det utan skrev det jag spontant kände.

Detta fick mej genast att känna att dessa vänner inte känner sin vän känner sin vän.
eller?

Jag vet av erfarenhet att mina vänner inte är drygt 400 stycken.
Inte ens en bra dag?
Jag kan nog räkna mina vänner på mina 2 händers fingrar.
Och om nån av dom skulle finnas där för mej eller verkligen känner mej eller ens betraktar mej som sin Vän det vet jag faktiskt inte!
Det märker jag den dan som jag behöver en vän!

Nyligen var jag i behov av stöd av en Vän och via fb - pm fanns hon där då.
Så därigenom vet jag att är min Vän!

Men hur är det hos er andra?
Är era fb - vänner verkligen era vänner?
Är ni själva vän till era fb - vänner?

Tål er vänskap att ni har olika uppfattningar och åsikter om saker?

Det är på riktigt!

Många säger på Facebook att det är så underbart väder. Soligt och varmt och inget regn!
Vilken fantastisk sommar vi har!

Andra inser faran i att vädret är som det är för 2:a sommaren i rad.

Jag vill verkligen inte vara den som sabbar humöret för dom som njuter av sol och värme.
Men sanningen och verkligheten är som den är:
Torkan är en kris!

Vad händer då det inte kommer tillräckligt med regn?
Jo vattenreserven i grundvattnet sinar.
Och grödorna torkar bort.

Detta leder till:
Brist på foder till korna som i sin tur inte ger varken mjölk, ost, smör eller kött, då dom svälter och slakterierna har kö ända till och bortom september.
Brist på grönsaker och säd som skulle föda oss människor också utöver djuren. Det blir inget bröd bakat om det inte finns spannmål, som vete, råg och havre.

Jag kan inte njuta i solgasset.
Jag känner bara att jag behöver hamstra vatten, ris, pasta osv samt hund - och kattmat samt kraftfoder till hästarna.

Läs här om hur torkan sätter Sverige i behov av krisstöd från EU. 

Jag tänker ofta på min mamma!
I bland kommer alla känslorna över mig och när jag tänker på att jag aldrig mer kan ringa, besöka dig, eller ger en kram så kommer alla känslorna över mig.
Jag blir alltid så himla ledsen när jag tänker på det.
Mina barn förlorade världens bästa mormor och jag min älskade mamma som alltid fanns.
Det kommer över mig när det är födelsedagar.
Det fattas många i vårt liv. Vi va så mycket tillsammans så när allt tog slut så var jag nedstämd en lång tid efteråt.Mamma va min bästa vän.
Fast det gått över 15 år sen. Så tycker jag det bara bli lättare.
Jag är där i bland vid hennes gravsten sätter blommor och titta till den. 
Vi tog hand om hennes begravning alla papper och lägenhet.
I bland behöver man bara få gråta och försöka gå vidare men det är inte lätt.
Saknar dig min älskade fina mamma.