Vissa människor behöver växa upp och skaffa sig en rejäl dos medmänsklighet.

Psykisk ohälsa, mobbning, utanförskap!

Jag läser många olika bloggar och blir så ledsen och förtvivlad när jag läser allt detta om Psykisk ohälsa, mobbning och utanförskap. Vart går det fel?

Vi lever i ett av de bästa samhällen att leva i. Varför går det så fel?
Vi har den bästa mödra och barnhälsovård.
Vi har de bästa bostäder.
Vi har tillgång till den bästa maten.
Vi är friska.
Vi är i stort sett jämställda.
Och ändå mår vi så dåligt många av våra unga mår så dåligt.

Varför mobbas vissa barn? Varför reagerar inte föräldrar och pedagoger. Varför har vi plötsligt blivit så lättkränkta. Varför ser vi inga fel hos våra egna barn?
Varför mobbar barn när vuxna mobbas på sina arbetsplatser. Hur kan vi tro att barn ska göra på annat sätt än vad vi själva gör.
Många allt för många barn gick i dag till skolan med ont i magen.

Läser om hur elakt det kan vara här på nätet. Tänk dig att du är liten och vilsen och inte vågar öppna denna underbara värld för då väller nättrollen in. Väller in i ditt sovrum. Det rum i världen där du ska vara tryggast.

Tänk så många otroligt duktiga engagerade och brinnande människor som plötsligt inte orkar med livet, familjen, jobbet eller sig själva.

Allt för många av oss är inte mobbade inte psykiskt sjuka men upplever ett utanförskap, en ensamhet mitt bland familj, grannar och vänner.

Vad är det för fel på samhället. Vad är för för fel på oss? Fel på oss, det är vi, vi allihop som är samhället. Vi skapar detta samhälle.

Jag funderar så ofta över dessa frågor.

Jag har utsatts för mobbning och vad jag minns mobbades i min närhet i skolan. Jag bestämde mig för att inte bli bitter och då jag på nära håll sett hur bitterhet äter upp den som fastnar i bitterhet.
Jag har drabbats av depression. Jag var ledsen, kände mig ensam, ingen tyckte om mig, inget ville jag göra.

Det man inte vågar säga till någon det skall man inte heller skriva på sociala medier

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vill inte lämna efter mig en sport som bara är för rika” Hur är det att vara världsetta och bära armbindeln med nummer ett?– Jag känner mig inte som den bäste. Jag kanske har en siffra på min arm när jag går in på arenan, men jag kä...

Det har rullat in lite nya läsare så tänkte att jag kör en lista med ”3 saker ni inte visste om mig” så får ni chansen att lära känna mig lite bättre. Vi kör igång direkt! ��Jag är en känslomänniska - ...

Jag tänker ofta på min mamma och pappa!I bland kommer alla känslorna över mig och när jag tänker på att jag aldrig mer kan ringa eller besöka er eller ger en kram så kommer alla känslorna över mig.Jag blir alltid så himla ledsen när jag tänker på det...

Jag har rätt mycket som gör mig glad när jag tänker efter. Mycket som jag delar med mig av min energi det som är värt att dela med sig av. Det som gör mig glad är:- Min familj. - Mina djur. - Min minsta lillebror. - Bloggen och Istagram. Detta är...

Jag bor i Småland. Har polarhundar på olika nivårer, olika åldrar som jag kör / träna / tävla drag med. Väldigt sociala och trevliga hundar att umgås med och köra med. Bruka tävla i drag. Vi är med i Svenska draghundsport.se Tävla mest i barmark. Kör...