Känns som denna dag är en riktig " depp " dag bara för det är gråväder denna dag + att det regnar också.

Ofta tänker jag till och från att ( eller jag har nog känt så här ganska länge tror jag ) : " varför känns det som om jag är den drabbade i vissa lägen?! "

t.ex när det gäller vänner:
Varför känns det som om jag ska vara " tvungen " att höra av mig till folk man  känner och fråga vad de hittar på och fråga om de vill hitta på nåt och göra nåt trevligt i hop med mig eller så?!
Varför kan aldrig nån av dom ha i åtanke att höra av sig till mig och fråga om jag vill hitta på nåt med dom?! Har de ingen lust och fråga mig eller orkar de inte veta att jag faktiskt också existerar bland dom ( känns ju nästan som så?! ).
Det här har ju kännts som en standard grej i ett antal år typ till och från.
Det kan aldrig finnas nån ( av de ja känner ) av dom att komma på att: " nej men jag skriver / ringer till henne och kollar vad hon gör och frågar om hon vill göra nåt kul / trevligt i hop med mig " ?!
Nej för den tanke verkar inte finnas i deras huvet känns det också som.

Inte undra på att ja ofta känner mig " ensam " i denna värld!
Man ser att andra har det så roligt och hittar på massa trevligt i hop och att många andra har en hel del vänner som de hör av sig till varandra och hittar på massa trevligheter m.m

Men jag då? Existerar inte jag för dom eller?
Jag är faktiskt en existerande människa jag med som borde ha lika mkt värde att umgås med bland dom.
Det är nästan så man känner sig " utanför " men på håll på nåt vis.

Jag vill försöka hitta nya vänner och umgås med. Men hur lätt är det?!
Vissa säger att det tydligen är " lätt " men nej det är inte så lätt som alla tror. Det är inte bara att gå ut och fråga en helt random person om den vill bli min nya vän. Det gör man ju lixom inte då man inte vet nånting om personen m.m. Och vad personen vill hitta på att göra och man vill ju inte direkt bjuda hem en helt random person heller hur som helst det borde ju folk förstå.

Så vad ska man då göra? Jag ska som sagt inte behöva höra av mig jämt och ständigt till dom.

Känner mig så jäkla " ensam " på grund av detta!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vill inte lämna efter mig en sport som bara är för rika” Hur är det att vara världsetta och bära armbindeln med nummer ett?– Jag känner mig inte som den bäste. Jag kanske har en siffra på min arm när jag går in på arenan, men jag kä...

Det har rullat in lite nya läsare så tänkte att jag kör en lista med ”3 saker ni inte visste om mig” så får ni chansen att lära känna mig lite bättre. Vi kör igång direkt! ��Jag är en känslomänniska - ...

Jag tänker ofta på min mamma och pappa!I bland kommer alla känslorna över mig och när jag tänker på att jag aldrig mer kan ringa eller besöka er eller ger en kram så kommer alla känslorna över mig.Jag blir alltid så himla ledsen när jag tänker på det...

Jag har rätt mycket som gör mig glad när jag tänker efter. Mycket som jag delar med mig av min energi det som är värt att dela med sig av. Det som gör mig glad är:- Min familj. - Mina djur. - Min minsta lillebror. - Bloggen och Istagram. Detta är...

Jag bor i Småland. Har polarhundar på olika nivårer, olika åldrar som jag kör / träna / tävla drag med. Väldigt sociala och trevliga hundar att umgås med och köra med. Bruka tävla i drag. Vi är med i Svenska draghundsport.se Tävla mest i barmark. Kör...