Vem är du?!

Att växa upp och alltid ta hänsyn till andra.
Att växa upp och alltid lyda order.
Att växa upp och alltid göra som gruppen.
Att växa upp och alltid förneka sig själv.
Att växa upp och alltid säga nej till dig själv.
Att växa upp och alltid förlåta alla andra.
Att växa upp och alltid låta andra köra över dig.
Att växa upp och alltid vara utestängd från beslut.
Att växa upp och alltid existera för andras skull.

Vad händer när människan måste leva så? Vad händer med tankarna och känslorna? Vad händer med dig när du måste kväva dig själv för att andras röster är viktigare än din egen?

Det är väldigt enkelt.
Du får inte lov att vara dig själv.
Du får inte lov att utveckla dina tankar.
Du får inte lov att känna.
Du får inte lov att gå din egen väg.
Du får inte lov att tycka som du vill.
Du får inte lov att göra något för dig själv.

Varför skriver jag allt detta? För att jag ofta stöter på människor som alltid levt för andra. Människor som inte fått bli dem de var ämnade att vara. Människor som aldrig fått göra som de själva vill. Människor som blivit nedtryckta till den grad att de slutat ifrågasätta.

Jag funderar ofta på det. Hur många människor som bara är ett skal. Hur många människor som skulle behöva explodera av ilska efter att har varit styrda dag ut och dag in av en vän? En pojkvän / flickvän? En fru / man? Ett samhälle? En folkgrupp? En mamma / pappa? En bror / syster?

Det är dags nu! att kräva din rätt till att existera på dina villkor! Det är dags nu att blomma och bli den du var menad att bli.

DET ÄR DAGS ATT DU BLIR DEN DU VILL VARA!

Att gå vidare betyder inte att glömma.
Det betyder att acceptera det som hänt och att fortsätta leva.

Nej att gå vidare betyder absolut inte att man glömt vad som hänt, men man har lärt sig något av det och man accepterar att det hänt så man kan gå vidare med sitt liv.
För kan man inte acceptera att det hänt så ja då kommer man fortsätta älta det tills man går sönder inuti.

Jag vet att det är viktigt att få bearbeta saker man varit med om och ja alla har vi olika sätt att bearbeta saker på.
Jag vill gärna prata eller skriva om det och då är det lättare för mig att se på det ur en annan vinkel om jag fastnat i något som hänt. Men det är mitt sätt, hur gör du?

Välkommen till Hoppning Dressyr mamma och ungdom!
Jag som sitter vid tangenterna heter Mia och ska skaffa egna hästar.
Hoppning Dressyr är stora passionen och bloggen handlar till stor del om träning och tävling men även om det vardagliga livet med hästar som hobby.
Ur min synvinkel.
Och om hästar och min hästiga tillvaro.

Finns på: mia.sverige@hotmai.com