Alla inlägg den 2 juni 2018

Av miaocd miaocd - 2 juni 2018 23:58

Förr i tiden när mobbningen var som värst ville jag vara någon annan - nån som var populär som alla gillade. Någon som folk såg upp till och tyckte var cool.

Någon alla ville hänga med som blev bjuden på fester och aldrig behövde känna sig ensam.
Som tyckte det var roligt att gå till skolan och aldrig hade en klump i magen. Som aldrig behövde oroa sig över dagen. Som alltid fick ett leende och ett hej i korridoren. Någon som alla pratade med.

Nu flera år efter när jag har perspektiv på tillvaron och kan se bakåt så är jag tacksam över att jag aldrig blev någon annan att jag fortfarande är den jag alltid vart. För det är den jag föddes till det är den jag skapats till det är den jag blivit trots all som skett.
Jag har mer förståelse för saker och ting, jag har ett samvete jag har ett hjärta och jag bryr mig om människor. Egenskaper jag anser är viktiga hos människan. Nu tror jag inte att alla populära människor saknar dessa egenskaper men dem coola dem som alla hejjade på som alltid fick vara med som alla gillade och såg upp till i min skola - dem saknar en hel del av dessa egenskaper.
Annars hade dem inte utsatt mig för det dem gjorde. Dem tyckte det var häftigt att ge sig på nån annan dem tyckte det var coolt att trycka ner en klasskamrat psykiskt! Grupptryck.

Jag säger inte att jag hade blivit sådan om jag hade vart med populär - men genom att utstå och tvingas genomlida alla dessa skolår med skit har jag lärt mig mitt egna värde jag har lärt mig vad medmänsklighet är och jag är stolt över all den kärlek jag ger folk i min närhet.
Jag är tacksam över att jag är Mia och jag vill för alltid vara som hon.

Av miaocd miaocd - 2 juni 2018 23:39

Jag vill med detta inlägget rikta ett enormt megastort tack till alla er fina följare! Till er som varje dag kikar in här och läser om vad jag tar mig för och som lämnar kommentar efter kommentar. Det är ni som gör att det är så roligt att fortsätta blogga. Den dagen ni slutar att läsa och lämna kommentarer kommer jag sluta blogga - inte innan dess. Jag får sådan fin respons och jag får sådant lyckorus i kroppen när jag läser era fina ord. Jag vet inte alltid vart jag skall ta vägen, sitter med Smålands bredaste leende från öra till öra. Ja, det är tur att jag har två öron för annars hade leendet gått runt hela skallen! Jag blir så glad för att ni finns för att ni tar er tid och läser mina inlägg och lämnar små ord och tankar till mig. Ni stöttar ni peppar och ni hjälper mig. Hjälper mig på resan till ett bättre självförtroende och självkänsla. Ni får mig att förstå att jag är värdefull och lika bra som alla andra. Jag önskar jag kunde ge er alla en fysisk kram då förstår ni hur tacksam jag är va? Hehe! Ni gör mina dagar varje dag ploppar det in nya kommentarer nya läsare och nya följare och det blir bara roligare och roligare att blogga och dela med mig till er. Eftersom jag märker hur mycket ni uppskattar det!

Skapa flashcards