Att må dåligt men ändå kämpa.
Jag tror det är otroligt viktigt att tillåta sig själv att må dåligt i bland. Det är viktigt att våga släppa fram känslor oavsett om det handlar om ilska, sorg, rädsla, oro eller något annat som anses vara "negativa" känslor. Har man en dålig dag så tror jag det är viktigt att låta sig ha det också för ingen människa är perfekt med bara positiva dagar.
Men jag tror också det är viktigt att förstå att man är den enda som kan förändra sitt liv. Man måste alltså jobba aktivt för att saker ska bli bättre oavsett om det gäller att man är missnöjd med sitt jobb med sitt boende eller med sitt utseende. Det räcker inte med att bara sitta och önska att saker ska bli bättre.

Att vara öppen på sociala medier! Jag är en ganska säker person, samtidigt är jag på något sätt väldigt säker i mig själv konstigt nog.
Jag är inte den som viker mig för vad andra tycker, jag är inte den som tar åt mig särskilt mycket av vad andra tycker. Jag är en person som vågar säga vad jag tycker och tänker vilket förmodligen märkts på sättet jag skriver på och att jag faktiskt debatterar om starka ämnen där man kan få mycket skit.
Jag tycker inte direkt att det är jobbigt att öppna mig om saker jag känner, tänker eller har upplevt för jag släpper in folk väldigt lätt på det sättet. Ni som följer min blogg vet ju att jag är väldigt öppen med min psykiska ohälsa. Det är väldigt få ämnen jag har svårt att öppna mig om inför andra, för jag är nog många gånger som en öppen bok.
Men samtidigt under den där starka, säkra personen döljer sig en osäker och skör person. Jag är orolig för att inte räcka till, för att inte vara bra eller duktig på något. Jag är orolig för att bli ensam, jag är orolig för att saker ska gå åt helvete. Jag är orolig egentligen för det mesta i livet och ibland blir det en liten krock för mig. Jag brukar ju använda mig av ordet stark-skör för det är ju det jag är
Jag vet är att jag är väldigt bra på att öppna mig. Jag vet att jag är en stark person som vill inspirera andra och det ger mig så mycket att faktiskt vara så öppen som jag är. Många skulle nog finna det jobbigt att vara så öppen som jag är, men jag ser inte något negativt i det faktiskt. Jag får så mycket fina ord från människor som känner igen sig och jag får även mycket råd tillbaka. Jag lär känna mig själv och förstår mig själv bättre genom att uttrycka mig i text så för mig tror jag att det bara är positivt att vara så öppen som jag är.
Hur är du, är du en väldigt öppen person? Vad ser du för fördelar och nackdelar med att vara öppen?

OCD är en psykisk sjukdom som innebär att den drabbade. Jag lider av svåra och oroväckande tankar som leder till tvångsmässiga handlingar. Det flesta känner säkert igen sig i en del. Vem har inte upprepade gånger kollat spis, kaffekokare eller om dörrarna är låsta?

Jag mår inte bra.
Inte alls just nu.
Känns som jag bara dök rakt ned nu i ett djupt hål av tomhet.
Är ledsen.
Är nere....
Vill bara lägga mig i sängen och dra täcket över mig och stänga ute omvärlden ett tag.
Vill vara i fred.
Vill ha sällskap.
Jag känner att en panikångestattack kan vara på gång.
Försöker andas lugnt och djupt.
Andas lugnt.
Lugnt.
I morgon är det en ny dag.
Hur ska detta gå?
Jag ska rida i morgon kväll. Det jag älskar så mycket att göra.
Paniken kryper i hela kroppen min.
Jag vet ej hur jag ska lösa det här med mitt tvångssyndrom.
Jag berättar om att jag har panikångestattacker.
Hoppas den inte blir verklig bara.
Vila, lugn och ro ikväll.

För mig är det mycket allvarligare. Min vardag kretsar kring komplicerade rutiner och ritualer för att undvika de saker som jag är mest rädd för: döden, bränder och att hamna i fängelse m.m
Jag oroar mig också hela tiden för att oavsiktligt skada, ja till och med döda någon. I min kökslåda har jag fäst min kökskniv med häftmassa för att förhindra att den flyger upp och skadar någon som öppnar lådan m.m
De första symptomen uppkom redan när jag var vuxen. Att tvätta händerna är ett vanligt tvångssyndrom och jag får kämpa för att inte helt förstöra sina händer med all tvål och kokhett vatten.
Numera skållar jag händerna mer sällan, bara en gång om dagen ungefär.

Jag kan inte förklara varför jag gör de här ritualerna, men det känns rätt och bra. Om jag gör så eller så är dörren extra mycket stängd. Bara att fylla på min brukares vattenflaska kunde ta hur lång tid som helst. Jag var så rädd för att det skulle finnas något giftigt i flaskan eller i vattnet. Jag måste skölja ur flaskan massor av gånger och låta vattnet rinna så att det blev riktigt rent och kallt. Problem med sänggånde och svårt att komma till ro.Rädd för aldrig vaka mer.
Enda stället där jag kan koppla av tvångstankarna något är när jag tränar, rider, vara med hundar, djur m.m
Det gör att jag mår så bra att jag kan skjuta bort tankarna när jag är gör dom här sakerna. Jag gör dom här sakerna varje nästan varje dag, utom de dagar då jag inte orkar något alls.
Det är oklart vad som orsakar OCD.

Jag vet att en del folk inte uppskattar att jag bloggar men jag skiter i det. Halva gruppen läser kanske för de är lite intresserade om vad som händer i mitt liv och den andra halvan för att ha något nytt att prata om. Vet ni?
Jag skriver öppet. Det menas med att det jag skriver här kan alla läsa eller hur? Inget hemligt vill säga.