Man ska inte behöva försvara sig om folk tror och tänker saker om en – låt de då tro det om dig. För huvudsaken är att du dina nära och kära vet sanningen! Punkt! Inga mer förklaringar behövs ju. Skit i vad andra säger och tycker om dig. De kan bara dra åt helvete.

Varför är det alltid sån hysteri att festa på Valborg?! Jag kan räkna upp på en hand hur många gånger jag har festat på Valborg 0 gånger. Har jag umgåtts med min familj och kollat majbrasa. Hur mysigt som helst.

Jag fattar inte varför människor måste festa på Valborg och för att man säger nej så blir det sura miner och man är tråkig. Alla har ett eget val men jag väljer att inte festa på Valborg. Jag myser hellre med min make och våra barn. Jag blir väldigt trött på människor som blir sura för och kallar en tråkig för man inte har lust att festa. Jag tycker bara Valborg är en anledning till att festa. 

Jag tycker alla får göra som dom själva vill och vill någon i din umgängeskrets inte festa. Acceptera det i stället för hacka och skälla på den personen. Alla har vi ett eget val!

Jag ser många bloggare undra vart deras följare tar vägen. Helt ärligt så har jag med gjort det.
Men då har jag rannsakat mig själv.
Oftast bloggar jag ett inlägg om något hänt och sedan har jag lagt i från mig mobilen.
Förr läste jag typ 30-40 st bloggares inlägg varje dag. Men ju mer jag höll på ju mer såg jag hur mycket jag missade i mitt egna liv.
Bloggarnas liv blev mer mitt och jag tappade mig själv på vägen.
Jag började jämföra mitt liv med andras och blev ärligt avundsjuk på när jag läste om folks familje liv, karriärer, hur många följare de hade.
Nu ärligt följer jag bloggar men kan gå två veckor mellan jag läser. Jag bloggar i dag för min egen skull, som en form av dagbok.
Är kul efter ett år läsa vad man gjort. Finns det bloggar inlägg som jag fastnar för då läser jag men i dag jagar jag inga följare. Jag visar svart på vitt utan att försköna hur mitt liv är. Jag är sjukpension är   100%. Har egen familj och jag har två syskon och två syskonbarn som jag älskar. En underbar make som inte ser ut som en modell, men som har ett hjärta av guld.
Jag bor på landet som jag älska att bo på. Ett stort hus med pool.
Prioriterar maken / familj / våra barn / våra hundar och min träning / Hästar / Ridning m.m.
Just nu är det mest kaos i mitt huvud. Hur jag ska får i hopp det.
Därför det kommer mindre blogg inlägg.
Detta är min sanning. Och jag mitt liv har inte varit en dans på rosor men detta är jag min blogg och mitt liv.
Hoppas ni får en fin dag.

Mina topp 10 listan som jag inte uppskattar!

1. Hatar lögner och svek.

2. Åska och blixtrar gör mig rädd.

3. Mobbning för mig är avskyvärt!

4. Stress för mig gör mig väldigt illa.

5. Konflikter suger.

6. Oseriösa vänner gör att jag vill spy!

7. Att vara ensam för länge gör mig så otrygg!

8. Vänskap som är ytlig kan dra åt pipan!

9. Att ha problem med diganoser i bland gör mig galen.

10. Sömn brist gör mig så otroligt less.

Hur man man känna sig så ensam trots att man är omgiven av så mycket folk. Hur kan man känna sig ensam trots att man har sin familj runt omkring sig? Hur man man känna sig övergiven fast alla man känner gladeligen skulle hjälpa mig om jag bara bad om det?
Jag förstår ärligt talat inte det det där. Ändå så känner jag mig ensammast i världen.
Känner mig helt övergiven och utanför.
Vet inte alls vad jag ska ta mig till eller hur jag ska kunna bryta mig ur denna överväldigande... känsla.
Jag känner mig maktlös inför mina egna tankar och känslor. Allt är så mörkt och läskigt, jag förstår inte hur det kan ha blivit såhär igen.
Hur kan jag ännu en gång må såhär dåligt?
Varför ska jag må såhär? Jag vill inte må såhär? Jag har gjort allt jag kan för att inte må såhär, och ändå är jag här igen.
Liggandes på golvet skrikgråtandes tills jag nästan spyr, självskadetankar, självmordstankar och inget hopp om en ljusare framtid.
Det är som att allt jag kämpat för de senaste åren är som bortblåst.
Ingenting känns roligt längre, inget av det som jag blivit glad av förut gör mig glad längre.
Jag har inte ens orken att göra det mer. Jag vill bara sova, men sömnen fungerar inte heller.
Antingen sover jag inte alls eller så sover jag nästan ett dygn i sträck.

Om du har en dröm eller ett mål du gärna vill nå men känner att du är för gammal så måste du tänka om! Det är aldrig för sent att nå sin dröm. Det är aldrig för sent att göra något åt sin situation.
Men skjut det inte på framtiden, gå inte och vänta utan ta tag i det du vill här och nu!
Du kan du också, bara viljan finns där.
Den som har makt i ditt liv är du själv och du kan åstadkomma det du önskar. Våga ta steget och gå utanför din comfortzone, gå utanför ramarna och gör något du vill!