Jag skriver det som faller mig in. Som terapi.

Jag undviker människor som tjafsar och bråkar för minsta lilla. Att man måste bråka med andra för att få sin vilja igenom är något jag aldrig kommer förstå mig på. Jag är en människa som hatar bråk och drama både på sociala medier och i verkliga livet. Jag förstår inte varför man måste bråka hela tiden för ingen mår väl bra av att bråka? 

Jag har tagit bort en del människor i mitt liv som bara bråkade och skapade drama för ingenting för det inte får som de själva vill. Att vara så ego att bara tänka på sig själv och ens egna behov och aldrig på någon annan det är något jag aldrig kommer förstå. Att man måste bråka för det inte blir som man har tänkt och ingen förtjänar att må dåligt i en vänskap för någon måste bråka hela tiden om ingenting.

Sluta bråka, sprid mer kärlek men alla är inte värda ens kärlek helt enkelt. Omringa dig av bra människor.

Om man behandlar mig bra, behandlar jag andra bra. Om någon beter sig på ett sätt jag inte tycker är ok så backar jag. Däremot om man nu kan be om ursäkt, stå för sina misstag som jag så är det lätt att gå vidare. Och man kan börja om från början. Vissa vill ha ett förlåt bara för att få sin vilja igenom. Men man vill ha ett ärligt förlåt, inte för att skjutsa undan problemen.

Men det jag avskyr det är då folk hittar på saker, vänder och vrider på saker som jag har sagt enbart för att skapa drama eller så folk ska hysa agg mot mig. Istället för att fråga så lyssnar de på skvaller. 

Skvaller, drama, avundsjuka, fler vuxna kvinnor med många olika åsikter, syner på saker och ting, olika bagage som kanske krockar. Vi behöver fler tuppar så det blir ordning och reda. Haha! 

De går runt och eskalerar saker, vänder och vrider på sanningen, ljuger ja ser till så jag blir en syndabock trots de betett sig så illa emot att jag tillslut lämnade de. De undvek sanningen så att säga.

Hur svårt är de att kläcka ur sig ”Jag betedde mig illa mot personer, därför vill personer inte vara min vän och jag får stå mitt kasst”

Nej ”Tyck synd om mig, personer är dum så snälla hata personer för jag hatar persoer” är lättare att kläcka ur sig, få empati, sympati och uppmärksamhet som något jävla offer.

Men såna vill jag inte ha i mitt liv. Det finns en gräns på vad jag kan ta, och vissa har eskalerat allt och gått för långt. Eller som personer sa; ”De har bränt sina broar!” Och det är något de absolut har gjort och jag hoppas att de en dag lär sig men få tillbaka mig? Det får de aldrig!

Och förlåta en idiot? Nä det gör jag inte. Finns en anledning till varför vissa inte ska hålla ihop, ödet bestämmer det.

Skönt att man är så orädd av sig och kan ta det med folk som man bryr sig om, tycker om och liksom reda ut saker och ting med de. Vill inte ha folk som är falska, vill ha drama och tjafs. Och därför är jag ärlig, rak och tar tag i saker trots det hugger i magen av nervositet innan man får ur sig frågan eller tar problemet med personen.

Men nu är det lugn och ro i mitt liv igen. Om allt om något nu händer eller man behöver prata ut om något. Så det ska vara.

Sen kan hönsen som kacklar fortsätta kackla där i sin ensamhet. Det är ju det dom är bäst på.

Avundsjuka, Stalkers och Näthat, Åsikter, Bloggar, Design och Support Känslor, Tankar och Funderingar, Svar på tali. Tips! Viktigt att prata om!
Jag tänkte prata lite om någon sjukt viktig sak, ett ämne. Nämligen näthat, och jag vet att personer inte är den enda som drabbats. Generellt är det fler bloggare därute som får näthat varje dag, varje timme och jag lider med er. Men de jag lider mest med, är faktiskt de som skriver näthat. Där de inte vågar stå för vem de är, där de är så fega att de måste vara anonyma. Men det dom inte har tänkt på det är att deras IP syns så jätte anonyma är de inte. Stalkers och anonyma kräk!

Förr blev jag ledsen och irriterad, jag mådde ju dåligt så då tog man åt sig lättare men inte idag. En person har fått mig att att tänka annorlunda kring folk som tycker illa om en av olika anledningar och hur man ska tänka. Och det funkar.

Men nu handlar inte detta om mig utan om er därute som råkar ut för detta. Det finns mer allvarliga fall, där personer faktiskt tar livet av sig pga näthat. Har ni ens tänkt på det? Folk är olika, vissa tar åt sig mer än andra. Vissa mår fruktansvärt dåligt utav det ni skriver, och de flesta vet redan varför ni gör det.

Någonstans i livet har ni råkat ut för något hemskt, något som har fått er att må så dåligt. Ni går in på en blogg, en känd eller okänd. Det kvittar för er. Men ni måste få ur er allt som ni känner, all aggression, eller all sorg ni har inom er.

1. Usch vilken hemsk människa, som inte vill lösa problem med idioter. Fast jag ser inga problem längre med dessa personer, utan mer inställd på och lever mitt liv utan de. Inte ledsen, arg eller upprörd. Grejen är den, om saker skiter sig med en person (vän, kärleken ja men vad fan som helst) så är det inte menat att personen ska finnas i ditt liv. Jag ser något positivt i det hela, men man måste lära sig att blicka framåt. Förlorar man en så står det tusen åter. Tänk positivt för fan, glöm inte det.

2. Usch vad hemskt, personer sminkar sig alldeles för mycket. Personer måste straffas, vad har ni för ni straff som personer måste ta? Fängelse? Eller vad? Väx upp, vi är olika individer, vi sminkar oss hur fan vi vill, klär oss hur vi vill, ser ut som vi vill. Har ni problem, sluta glo då?

Hur tänker folk? Varför är folk så besatta utav andras liv? Gud vet vad prsoner har fått under sina dagar som bloggare eller vad jag har fått stå ut med. Dock får jag inte så mycket näthat längre, det var oftare förut men nu får jag minimalt. Men kan tänka mig hur ni har det, som dagligen får en massa skit av anonyma kräk som inte vågar stå för vem de är.

Hur tänker ni? Vad vill ni oss egentligen? Väx upp, skaffa ett liv, ett jobb och framförallt sök hjälp.

När man skaffar barn är allt det roliga slut.

Nu kommer du aldrig kunna tänka på dig själv igen.

Nu kan du glömma egentid.

Men hur är det egentligen? Är livet verkligen slut när man skaffar barn eller är det bara början på något nytt? Måste man verkligen offra så mycket som andra säger och är offra verkligen ett rättvist ord?

Jag som mamma tycker inte det. Mina barn kom till världen för att jag ville ha barn. Jag har valt bort vissa saker under vissa perioder men jag har absolut inte offrat något. Jag har gjort val utefter vad jag vill ha i livet och hur jag vill ha det. Jag har fortfarande tid för mig själv men på ett annat vis. Jag uppskattar de små stunderna mer än någonsin. Och de långa stunderna med egentid saknar jag inte att ha mina barn omkring mig ger mig precis det jag vill ha.
Jag kanske fått tänka en gång extra och packa några fler väskor när vi ska ut och resa men resandet är det inte slut på bara för att vi har barn. För visst är det oxå något man ofta får höra? Ut och res innan ni skaffar barn för sen är det kört. Varför skulle jag inte kunna resa med både ett eller två? Det krävs lite mer planering bara.

För mig var mina barn början på något nytt - något helt fantastiskt och en ny förändring  i livet.

Det var inte slutet på något utan bara en ny del på kartan i livet. 

Det är mycket att tänka på när man utför livräddande åtgärder och all träning man får är så otroligt värdefull! Jag råder alla även ni som inte är sjukvårdspersonal att faktiskt gå en eller två HLR-kurser. Tänk på att ni kan vara den som räddar liv om ni är först på plats hos någon som får ett hjärtstopp! Och var absolut inte rädda för att använda en hjärtstartare om det finns i närheten av er! Även om ni inte har använt någon förr så använd den, den talar om för dig vad du ska göra. Många gånger skräms vi av det som är nytt eller det vi aldrig förr har använt men bli inte rädda för den. Och tänk på att gärna gå en barn-HLR kurs oxå för att veta hur ni gör om det gäller barn.. För en förälder kan det vara livräddande vid både hjärtstopp men oxå även vid luftvägsstopp om barnen hemma sätter i halsen.

Jag hittade en rolig blogglista!

Vad dricker du helst?
Jag dricker helst kaffe och cola, Öl, vin. Är totalt beroende av båda fyra. Det är livets dryck!

Favoritmotto?
Lev varje dag som det vore den sista Behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Var ser du dig själv om tre år?
Tror inte att det är någon stor förändring. Antar att livet ser likadant ut som den gör nu, förutom att jag precis fyllt 51 år, vår pojk är 21 år och vår flicka är 19 år.

Söndagshäng?
Det perfekta söndagshänget är att tar det lungt med familjen.

Hur ser din drömkille ut?
Min drömkille ser ut som min make! Helt perfekt med andra ord och en personlighet som är utöver de vanliga.

Vad vill du jobba med i framtiden?
Jag vill jobba med djur. 

Hur går tankarna när du ska välja outfit inför utgång?

Minns inte sist jag var ute. Men jag tar väl de plagget som ligger närmst och hoppas på de bästa.

Vad skulle du ta på dig på en date en fredagskväll?
Dom kläder jag trivs med.

Vilket ämne pratar du helst om med vännerna?
Allt möjliget.

Var drömmer du om att bo i framtiden?
Jag bor redan på mitt drömställe. Men om jag skulle dra till med något riktigt bra så skulle jag vilja skaffa en lägenhet i Spanien.

Ett måste i sommar?
Ett måste i sommar är att åka upp till Dalarna och fjällvandra.

Vad gör du helst en lördagskväll?
Myser med make i mitt liv med nåt gott att äta och en bra film.

Om du får bestämma, klackar eller sneakers?
Använder inte något av det.

Om du fick välja. Vilken känd kvinna skulle du helst ta en fika med?
Eh kommer inte ens på nån just nu.

Vilka skor drömmer du om just nu?
Ingen arning.

Raggar du eller blir du raggad på?
Jag raggar inte för jag har redan min make.

Vilken låt går på repeat hemma hos dig just nu?

Ingen arning.

Singel eller i ett förhållande?
Förhållande. Hatar att vara singel och livet skulle vara tråkigt utan att en partner nu och ta hand om två tonåriga ungdomar.

Vart planerar du att resa nästa gång?
Jag vill till Madeiera nästa år för då fira vi 10 år som gifta.

Planer för sommaren? 
Sola och bada hemma och mer vet jag inte.

Gör görna samma lista och tagga mig.